Knypplingsmönster, variant på den typiska Vadstenaspetsen Klosterliljan Foto: Elisabeth Eriksson, Nordiska Museet

In English

Dagens Vadstenaknyppling bygger på gamla hantverkstraditioner från 15- och 1600-talen, då kungligheter och kyrkliga företrädare dominerade staden. 1700-talets Flanderninspirerade spetstyper ledde till en omfattande yrkesverksamhet för kvinnor och män i Vadstenatrakten. Än idag lockar denna traditionsrika miljö till sig många, som vill ta del av den textila kultur, som knypplingen utgör.

Vadstenaknyppling utförs traditionellt på en knyppeldyna med en rulle på vilken ett mönster i papp fästes med nålar. Övriga redskap är knyppelpinnar, tråd och nålar.

Mönstren som används är gjorda av papp. Det är viktigt att pappen är relativt hård, ofta prespan, annars kommer hålen att töjas ut efter hand och spetsen blir då mindre vacker. På mönstret markeras olika bottnar så att man vet hur man ska knyppla, och allteftersom man knypplar så sätter man i nålar i hål. Till skillnad mot Skåneknyppling som har hål endast i ytterkanterna så har man i Vadstenaknypplingen hål överallt i mönstret där det behövs.

Fyndet av en bit spets och ett tygstycke gjordes våren 1998 i samband med utgrävningar i kvarteret Absalon i Linköping. Det fanns i en stor avfallsgrop daterad till 1400-talet och kan vara det hittills äldsta fyndet av knypplad spets i Sverige. Spetsfragmentet utgörs av en knypplad flätspets med picot (d v s en uddkant). Tråden består av guldlindad silkestråd (lantråd). Tygstycket är sannolikt ett tunt och fint silkestyg.