Vad hände på 2000-talet?

Trdkonst-2000-tal

Nya böcker

På 2000-talet började den svenska spetslitteraturen att få en delvis ny inriktning genom utgivning av böcker om bildknyppling. Genom nya förlagskontakter med visst specialintresse; Fays förlag i Tyskland och Warne Förlag i Sverige - båda familjeföretag - blev det möjligt att få ge ut böcker i mindre upplagor, vilket de stora förlagen inte var intresserade av.

Så utkom i "rask" takt böckerna Knypplade bilder 1995/96, Knypplade fåglar 2000, Knypplade blommor 2004 på det tyska förlaget och Knypplat till husbehov på Warne Förlag 2005. Ulla Fagerlin hade komponerat samtliga bilder och Birgitta Hulterström ritade och skrev texter med undertecknad som medverkande. För svenska förhållanden innehöll Fays böcker tre nyheter: bildknypplingar, prickmönster färdiga att kopiera samt texter på tre språk; svenska, engelska och tyska eller franska. Både ritningar och texter lämnar över en del åt knypplaren att själv hitta lösningar på, något som mottogs positivt och framgår av recensioner. Genom "internationaliseringen" blev böckerna kända och fick uppmärksamhet i ett tiotal spetstidningar under dessa år. I OIDFA:s tidning nr 2/i997 skriver signaturen IWS om boken Knypplade bilder:

From my point of view two things are much as usual: the quality of drawings and prickings is very good and the lace patterns are very Swedish (and that is meant as a compliment). It is a very lovely book.

I tidningen Hemslöjden, nr 5 /97 skriver Gunilla Mattsson i sin recension av samma bok:

Boken är efterlängtad av många. Sverige har inte någon lång tradition på bildknypplingar ... Kanske detta blir ett första steg mot att våga sig på ännu friare bilder och egna kompositioner.

Boken Knypplade fåglar visades på utställningen under OIDFA-kongressen i Lund år 2000. I den schweiziska Bulletin samma år skriver Rosemarie Steun i sin recension av boken "Ein sehr ansprechendes Buch das Raum lässt eigene Lösungen zu finden" och i den tyska Die Spitze avslutas recensionen kort och gott med "Ein gut durchdachtes Werk".

Boken - "Att dikta en spets", 2003

Början av 2000-talet var en expansiv tid inom knypplingen i Vadstena. Jubileerna avlöste varandra. Vadstena Spetsmuseum kom till, utställningar ordnades, tävlingar genomfördes och nya böcker kom ut. Men det gällde inte bara idé- och mönsterböcker. Det fanns också behov att dokumentera både det historiska och det som hände i samtiden.

FSS tog initiativ till boken Att dikta en spets (Warne Förlag 2003). I den medverkar tio specialister med artiklar och bildmaterial om spetstraditioner i olika svenska landskap - från Skåne till Ångermanland. En sådan samlad överblick hade saknats tidigare. Som avslutning på boken presenteras åtta samtida konstnärers verk i form av bilder och installationer. Varje kapitel avslutas med en Summary. Genom utgivning av boken just 2003 ville vi, som stod bakom den, dels uppmärksamma ett Birgittajubileum, dels att det var 100 år sedan Vadstena knyppelskolor startade. Samma år började också Ottilia Adelborgs knyppelskola i Gagnef, en dalatradition, som också fått bidra med namn till den här boken - att skapa sin egen spets genom att "dikta" vid knyppeldynan.

I pressen mottogs boken välvilligt bl a genom en omfattande presentation i Dagens Nyheter av Christina Zaar (2003-11-11). I tidningen Hemslöjden nr 4/2005 finner Camilla Höst, att den är "omväxlande och intressant genom så många kunniga medverkande" och "trots stor spännvidd, en väl avvägd blandning." I Handarbejdets · Fremmes "boganmeldelser" prisas boken för sitt kulturhistoriska perspektiv och för att den var intressant och väl genomarbetad.

Som en uppföljning av boken inbjöd FSS 2004 till seminariet "Hur skall framtidens spetsar diktas?". Ett 25-tal personer - från Umeå till Lund - deltog i föreläsningar, gruppdiskussioner och med inlägg.

Förslag till framtidsaktiviteter:

  • Ordna nya mötesplatser för knypplare och skapa nätverk mellan skolor, utbildningar och studieförbund,
  • Undersöka olika undervisningsmetoder och ta del av forskningsresultat inom hantverk och konsthantverk,
  • Satsa på olika uttryck inom knypplingen och engagera konstnärer i verksamheten. (Se rapport från FSS 2004 samt artikel i tidningen "Händer" nr 7/2004)

Boken "Kvinnor, knyppling, köpenskap", 2009

När Spetsmuseet i Vadstena firade sitt femårsjubileum 2009, var det ett tillfälle att lyfta fram en grupp kvinnor, som varit nyckelpersoner inom spetsverksamheten, nämligen de kvinnliga spetshandlarna. I boken Kvinnor Knyppling Köpenskap (Warne 2009) presenteras ett 20-tal handlare, som varit verksamma i Motala- och Vadstenatrakterna åren 1820 -1970. Deras arbete var att förse knypplerskor med garn och mönster, betala dem för arbetet och sedan sälja de färdiga spetsarna. Boken är skriven av tre medlemmar i museets första styrelse: Marianne Anderson, Kerstin Engman och undertecknad. Genusforskare Renee Frangeur bidrog med en artikel om kvinnligt företagande runt förra sekelskiftet och historiker Ingemar Lindaräng har beskrivit historiska miljöer i det gamla Vadstena. Boken avslutas med en kort Summary.

Konstvetare Bo Borg har recenserat boken i tidskriften Konsthantverk nr 4/2009 och i Östgöta Correspondenten 2009-11-12. Under de uppmuntrande rubrikerna "Länge leve knypplingen" och "Knypplingens revansch" beskriver han spetsarna i boken som "dessa de mest utsökta och skirt poetiska konstföremål" och "en lika undanskymd som fantastisk del av konst- och konsthantverkshistorien". Han finner att "vissa knypplingsarbeten är av ofattbart hög klass både konstnärligt och hantverksmässigt" och att vi genom boken lyft fram en yrkeskategori ur "historiens mörker".

Forsknings- och utvecklingsarbeten

Samtidigt med det som hände på 70-talet och framåt började allt fler att utbilda sig i akademiska ämnen och förde in knypplingen i nya sammanhang. Man ville veta mer om spetsens bakgrund och historia, hur knypplingen kommit till Norden och vilka människor som varit engagerade i verksamheten och kunnat påverka dess utveckling.

Sådan dokumentation hade tidigare varit knuten till de museer, som ägde spetssamlingar i de större städerna och i de sk "spetslänen". Alltsedan tidigt 70-tal började uppsatser om knyppling att komma på olika nivåer; i etnologi, pedagogik, konstvetenskap och inom lärarutbildning. Studierna var inriktade åt många olika håll allt efter intresse. Några exempel:

  • teknikstudier av en viss spetstyp
  • historisk/politisk inriktning- handel
  • konsthistorisk inriktning
  • kvinnohistoriskt perspektiv – förläggare
  • pedagogisk inriktning - undervisning
  • experimentell verksamhet

Det var både enskilda och grupper, som genomförde studier om knyppling. För enskilda kunde det vara ett led i utbildning för en examen eller vidareutbildning. Här har kursen "Textilt uttryck i broderi och knyppling" vid Linköpings universitet spelat en viktig roll genom åren. Andra gånger var det grupper, som genomförde projekt eller utvecklingsarbeten. Det kunde vara på eget initiativ eller på uppdrag av en organisation som studieförbund eller hemslöjdsförening. Det resulterade i rapporter och utställningar, som tillförde ämnesområdet nya kunskaper och nya erfarenheter.

Textilt uttryck i broderi och knyppling

Kursen syftar till att genom teoretiskt och praktiskt arbete utveckla ett experimentellt förhållande och därigenom sitt eget formspråk. Att ge fördjupade kunskaper om hur man förenar praktisk kunskap och ett personligt uttryck. Att utveckla sitt arbete hantverksmässigt och konstnärligt. Sedan 1995 har cirka 140 personer deltagit i kursen.

Skånsk studiegrupp

Ett exempel är en grupp i Skåne, som ville lära sig mer om internationella spetsar och göra det med sina egna händer. Under 20 år har de undersökt ett 40-tal internationella spetstyper. Land för land har de arbetat sig fram genom Europa. Exempel på spetstyper är: Vologda spets, Honiton lace och Bedfordshire lace. Gruppen har gått grundligt tillväga och först studerat aktuell litteratur, sedan analyserat tekniken, prövat olika metoder samt undersökt form och material. Därefter har de kunnat kategorisera olika spetstyper. I text och bild har de sammanfattat det typiska för varje grupp genom beskrivning av historisk bakgrund och utveckling, mönsterformer och tekniska lösningar, material och redskap samt egna erfarenheter.

Doktorer i knyppling

År 1982 promoverades Sally Johanson till filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet för sina insatser inom knyppling. 2010 disputerade Lena Dahrén med avhandlingen Med kant av guld och silver. En studie av knypplade bårder och uddar av metall 1550 - 1640 vid Uppsala universitet. Båda dessa hade tidigare varit verksamma som spetskonsulenter vid FSS.

I maj 2002 kunde jag lägga fram min doktorsavhandling Knyppling, ett hantverk med spets. Om kvinnor och knyppling i estlandssvensk tradition vid Göteborgs universitet, institutionen för hushållsvetenskap. Det hela började inom etnologi först i Stockholm och sedan i Göteborg, där jag antogs som doktorand och fortsatte sedan inom det nyetablerade forskarämnet hushållsvetenskap. Min inriktning var att studera en folklig tradition inom knyppling, den estlandssvenska. Svenskar har funnits i Estland sedan I 200-talet och levt ett avskilt liv på den estniska västkusten med sitt språk och sin kultur. Dit hörde den folkliga dräkten med spetsar på mössor och överdelar. I mitten av 40-talet, i slutskedet av andra världskriget, flydde eller flyttades svenskarna från sina hemtrakter i Estland till Sverige, då Sovjet ockuperade Estland. Vid den tidpunkten fanns knypplingen kvar endast på ett par öar; Rågöarna i Finska viken och Runö i Rigabukten.

Genom intervjuer med gamla estlandssvenskar i Sverige fick jag del av deras historia och textila kultur med dräkttraditioner och de knypplade spetsarna. I arkiv och museer i Estland studerade jag samlingar och dokument - historiskt, politiskt och kulturellt. Spetsarna, som från början var en frihandsknyppling hade i början av 1900-talet påverkats utifrån och delvis övergått till mönsterbunden knyppling. På grund av sitt geografiska läge, i skärningspunkten mellan öst och väst, hade estlandssvenskarnas kultur påverkats av traditioner från många håll. Inflytande kunde spåras från både Öst- Väst- och Centraleuropa i den folkliga spetstraditionen.

Avhandlingen väckte intresse i textila kretsar, eftersom det var den första i sitt slag i Sverige och den andra i Norden efter Aino Linnove i Finland 1947. Den uppmärksammades med artiklar i dagspressen och recenserades i facktidningar av både ämnessakkunniga och forskare (etnologi, pedagogik och kulturgeografi), vilket innebar olika utgångspunkter.

Ämnesföreträdarna önskade mer fördjupning med ytterligare tekniska analyser av spetsarnas teknik och var också kritiska till vissa källor, men välkomnade ändå avhandlingen för att den var en "tilltalande och färgglad bok", som "sammanfattar på ett trevligt sätt mycket information, som tidigare publicerats i litteratur, som inte varit tillgänglig för den stora allmänheten".

Även om en avhandling i första hand är skriven för ett vetenskapssamhälle – i det här fallet ett bidrag till den hushållsvetenskapliga grundforskningen - har det varit viktigt att nå  intresserade i hantverkskretsar och att tillföra området vetenskapliga texter. En recensent pekar på "den förväxlingsproblematik som kan uppstå när hantverkskunnande möter den akademiska uttrycksformen", något som kan förklara eventuella missförstånd.

Artiklar och recensioner publicerades i:

  • Die Spitze 2/2002, DN-kultur 16/5 2002, Haandarbejdets Fremme 4/2002
  • GP 11/12 2002. Hemslöjden 5/2002, !CA-kuriren 35/2002
  • Kniplebrevet 69/ 2002, Spetsen 4/ 2002, Spetsen 1/2003
  • Slöjdforum 2/2003, Danmarks Folkeminder 2003/2004
  • Kustbon 4/2004 (Estlandssvenskarnas tidning)

Spetsar som identifikation

Den estlandssvenska spetstraditionen tillhörde en folkgrupp, som blivit offer för politiska konflikter under andra världskriget. Den textila kultur de förde med sig vid flyttning västerut blev för många viktig som identifikation i det nya samhället. Ett exempel gällde vilka spetsar som användes till dräkten vid livets olika högtider. Så fanns t ex en ritual för vilka spetsmönster kvinnorna på Runö skulle bära på sina mössor vid dödsfall och begravning. Ju närmare man var släkt med den döde, desto enklare spetsar d v s mindre mönstrade och omvänt.

Mitt samlade material har nu överlämnats till svenska museet i Hapsal (Aibolands museum) på Estlands västkust och en mindre del till estlandssvenskarnas kulturförening i Stockholm. En anmälare av avhandlingen betecknar det samlade materialet som en "guldgruva" för denna folkgrupp, som splittrats genom krig, men som nu kunnat återvända till sina gamla hemtrakter.

Forskning inom hantverksämnen

Från 1990-talet och framåt var forskning inom de estetisk/praktiska ämnena under uppbyggnad vid universitet och högskolor i Norden och flera europeiska länder. Vid konferenser och seminarier kunde man presentera texter och testa idéer på kollegor bl a inom NordFo, ett nordiskt forskarnätverk för slöjd och bild/forming. Viktiga synpunkter kunde man också få på konferenser och möten inom TEXERE, internationellt forum för debatt och forskning för textil lärarutbildning. En organisation, som etablerades i början av 1990-talet och inbjöd till konferenser en gång om året, varje gång i ett nytt land.

Utställningar, symposium och tävlingar

Sommar 2007 visades utställningen ”Tillspetsat” på Nordiska museet i Stockholm med spets i olika former och uttryck, från traditionell användning av spets till återbruk i nya sammanhang. Men också genombrutna mönster i andra material som metall och fiberoptiska trådar. Svenska Dagbladet skriver den 9 maj under rubriken: ”Slöjd som sticker ut”. ”Här visar hantverket att med god mylla kan det växa till sig ordentligt och tränga igenom konventioner, krav och förväntingar.

Trådkonst på Frölunda kulturhus i Göteborg

"En utställning, som pekar framåt" skrev GP om utställningen "Trådkonst på sin spets - Alla tiders knyppling" på Frölunda kulturhus hösten 2010. Det var en spännande utmaning att få göra en spetsutställning i en offentlig miljö som ett kulturhus, där många människor möts. Där fanns bibliotek, gymnasieskola, teater, bad och café. Birgitta Hulterström och jag fick uppdraget att tillsammans med Britta Andersson och Per Nyman - utställningsansvariga på platsen - visa "alla tiders knyppling" på en yta av 200 kvadratmeter. "Gamla tider" löste vi genom att göra en basutställning om knypplingens bakgrund och historia, "nya tider" genom inlån av verk från konstnärer, som specialiserat sig på knyppling som uttrycksform specifikt eller i kombination med andra textila tekniker. Också trådkonst i hårda material som järn, guld och silver ingick. Vi fick också tillfälle att göra en sidoutställning om traditioner kring olika spetstekniker på västkusten. Utställningen slog väl ut och efter fem veckor hade 5400 personer sett den, däribland grupper och besökare från Norge, Danmark och Tyskland. I anslutning till utställningen ordnades föreläsningar om knyppling i historien och konsten liksom workshops för nybörjare och experimentintresserade.

Spetskonst på Vadstena slott

2010 var ett stort jubileumsår i Hemslöjdssverige, då svensk hemslöjdsrörelse firade 100 år och Föreningen Svenska Spetsar (FSS) 50 år. Detta firades stort med fyra utställningar varav tre på Djurgården i Stockholm och en utställning om spets på Vadstena slott.

Utställningen "Spetskonst" visades i två magnifika salar på slottet; en med historiska återblickar på föreningens produktion genom åren, en med nyskapande inriktning. I den sk Borgstugan visade några konstnärer, som FSS samarbetat med, sina verk. Bland dem bildknyppling av Greta Sjunnesson-Sandberg, sakrala spetsar av Märtha Afzelius och Sten Kauppi, förnyelse av den traditionella spetsen av Satu Carlsten, Inger Broström och Kristina Lindkvist.

I Herreköket på slottet visade ett tiotal inbjudna konstnärer sina idéer om framtidens knyppling uttryckt i form, färg och spännande dimensioner. Den unika miljön med fem meter i takhöjd inbjöd till speciella upplevelser - Ingrid Eggimann-Jonssons svävande fåglar, Anna-Karin Bylunds stjärnhimmel och Birgitta Hulterströms grovknypplade nät i full höjd. Men också en spännande dräkt, ett möte mellan historia och nutida mode med inslag av tryckt och färgad spets av Elin Ivre. En kombination av spets, teknik och andra material visade Marita Carlborg-Olsson i sina stiliga halssmycken knypplade i järn- guld- och silvertråd. Spetsar ingjutna i glas - och med full klang - visade Berit Johansson i en ljuskrona. Till sist knöts trådarna mellan tradition och nutid samman. I Ann-Sofi Svansbos brudsäng med linnelakan och den vita knypplade spetsen Rosenknopp liksom Barbro Grytnäs'ros och svängda hjärtan.

Förutom visningar på slottet ordnades under jubileumssommaren föreläsningar och spetsvandringar i staden, workshops och ett nordiskt spetssymposium. Utställningen besöktes under nio veckor av  11400 personer och fick stor uppmärksamhet i media. Per Felzin rapporterar i Kulturnytt i Sveriges Radio P1 26 juli 2012.

Vadstenaspets - tunt, vitt närmast osynligt tills du går nära, och då förändras allt. Detaljerna visar finesserna - silket eller lingarnet vrider och vänder på sig och vecklar ut sig. Blir en rosenknopp, blir ett fönster med solkatter, blir ett halsband som kunde vara ett instängande pansar eller en lockande grind som går att öppna. På Vadstena slott hittar vi traditionen i ett rum och det nya, riktigt lekfulla i ett annat, större. Det betyder att vi kan få. se de klassiska alstren och deras skimrande, ofta religiösa motiv, samtidigt som vi direkt därpå kan se knyppling med broderi i blått och guld på Ingrid Eggimann-]onssons många fåglar, och halssmycken i metall och knypplad metalltråd av Marita Carlborg-Olsson. Eller också kläder, eller spets ingjuten i glas, eller bara - inte så bara faktiskt - en eller flera bårder till linne eller dopklänning. Det där med tradition och förnyelse ... så nära det kan ligga”.

Symposium

Att diskutera knypplingens utveckling och framtid har nog alltid varit aktuellt, men vilka som diskuterat och i vilka sammanhang det skett, har växlat över tid. Naturliga mötesplatser har varit när människor träffats på kurser och i föreningssammanhang. Längre fram har det skett i mer organiserad form kring ett tema som i seminarierna "Knyppling NU" 1994 (s 55/ 56) och "Hur skall framtidens spetsar diktas?" 2003 (s. 65/ 66).

Spetskonst i ett vidare perspektiv

I samband med FSS:s 50-årsjubileum och utställningen "Spetskonst" på Vadstena slott 2012, arrangerades ett symposium med workshop. Syftet var att diskutera" den knypplade spetsens framtid - dess möjligheter i ett vidare perspektiv". Ambitionen var att gå vidare med erfarenheterna från tidigare seminarier på ett fördjupat sätt.

Tre punkter betonades:

  • knyppling som textil uttrycksmöjlighet
  • knypplingens betydelse i samhället - socialt och kulturellt
  • knyppling i ett kvinnoperspektiv

Symposiet vände sig till företrädare för hemslöjd och hantverk, museer, utbildning och forskning. Representanter för nordiska organisationer var inbjudna som gäster. Deltagarna från Danmark, Norge och Island redogjorde för knypplingens ställning och situation i respektive land.

Utdrag ur programmet - föreläsningar:

  • Kvinnor och köpenskap i Vadstena
  • Kreativitet, spetskunskaper, problemlösning
  • Hantverkskunskap och lärande
  • Att följa en linje

Det som handen kan forma

I den efterföljande workshopen ''Arbetsmetoder för textilt skapande” prövades olika skissmetoder anpassade till knypplingen. Genom experiment med ytor och strukturer testade man olika material och tekniker i skissarbetet; flätning, knyppling, sömnad, teckning ”allt som handen kan forma”. Allt i syfte att stimulera till ett konstnärligt förhållningssätt.

Det vidgade perspektivet

I en sammanställning från symposiedagarna redovisas en rad förslag för framtiden; socialt, personligt och organisatoriskt. 

Symposiet visade på ett stort behov av utökade kontakter av olika slag; dels med det omgivande samhället, dels inom knyppelkretsar. Det behövs fler publika mötesplatser som bibliotek, mässor, museer och knyppelcaféer, där en allmänhet kan ta del av hantverket och locka nya intressenter.

Det vidgade perspektivet för personlig utveckling inom hantverket, och därigenom  knypplingens framgång och fortlevnad, går genom utbildning och undersökande arbete. Förutom kortare temakurser föreslås "master class-kurser" på nordisk bas, kurser som kunde ha olika inriktningar och ambulera mellan länderna. Ett annat sätt att "lyfta" knyppelkonsten vore start av en Nordisk Spetsakademi, ett forum för samarbete mellan konsthantverkare, konstnärer och forskare.

För att genomföra angelägna idéer krävs organisation. En möjlighet är att bygga på redan befintliga föreningar och institutioner för olika hantverk som spets, folkdräkter, hemslöjd allmänt och studieförbund, som ofta finns både lokalt och på riksnivå. För större utvecklingsprojekt behövs samarbete över gränser; inte bara nordiska sådana utan också de internationella. Inom OIDFA - den internationella föreningen för sydd och knypplad spets, finns redan ett etablerat nätverk, som vore möjligt att bygga vidare på. Det blev  symposiets förslag att arbeta vidare för, innan man avslutade dagarna med besök på slottsutställningen.

Tävlingar

Inom hemslöjdens värld har det ständigt varit aktuellt att finna kontakter med nya hantverkare och konsthantverkare för utveckling av framtida produkter för verksamheten. Ibland har man inbjudit en utvald konstnär för en bestämd uppgift, andra gånger har man utlyst tävlingar för att nå flera. Inom knypplingen har tävlingar förekommit sedan långt tillbaka. Här två exempel. (tillstånd för publicering av medföljande bilder saknas)

Till Birgittas ära

I Vadstena är historien påtaglig. Den sitter i gatstenarna, i väggarna, ja, i hela miljön alltsedan klostrets dagar. År 2003 firades 700-årsminnet av den heliga Birgittas födelse. Pilgrimer och andra besökare kom i tusental från den katolska världen för att besöka Vadstena. FSS ville uppmärksamma jubileet med en Birgittasouvenir i form av en spets och utlyste en tävling på temat "Till Birgittas ära". Även om det inte är känt att knyppling förekommit i klostret vet man, att det fanns en textil "verkstad", där man vävde, broderade, färgade och tillverkade kläder. Anna-Maja Nylén kallar verksamheten för "en sannskyldig textil högskola" i sin bok Hemslöjd (19 69).

Utgångspunkten för tävlingen var att kompositionen skulle innehålla någon Birgittasymbol eller på annat sätt anknyta till klostret. Bland bidragen fanns många finstämda bilder av Birgitta och livet i klostermiljön och däromkring. Bland dem; symboler som kors, ringar, rosor och kronor med olika innebörder samt örtagård och äng med klosterliljor. Av de fyra pristagarna kom två från Danmark. Under sommaren 2003 visades samtliga bidrag på en utställning i Vadstena.

Bohushjärtan

När Föreningen Bohusslöjd i Göteborg firade sitt 100-årsjubileum 2006 utlystes en spetstävling i samarbete med Föreningen Knyppeldynan och FSS. Det gällde att utifrån Bohusslöjds hjärtformade symbol skapa en knyppling; fri eller bunden, i två eller tre dimensioner, som bild eller traditionell spets. Arbetet kunde kompletteras med andra textila tekniker som broderi eller applikation. Första priset gick till Annika Sääv-Wikström för hennes spets "Bohushjärtan" med motiveringen, att "mönstret är dynamiskt och rytmiskt utformat samt har väl utformade proportioner". Samtliga bidrag ställdes ut på Röhsska museet i Göteborg i samband med den stora jubileumsutställningen.

Spetsmuseer

I Sverige finns spetssamlingar på ett stort antal museer och hembygdsgårdar i de s k "spetslänen"/landskapen. I Skåne, Blekinge, Östergötland, Västergötland, Dalarna, i Hälsingland och Ångermanland, men också i rikstäckande museer som Nordiska museet i Stockholm. Dessutom finns i landet två renodlade spetsmuseer; i Vadstena och i Gagnef i Dalarna, i båda fallen trakter med starka traditioner. På båda platserna startades spetsskolor 1903, ett märkligt knyppelår då utbildningar startades i flera länder ute i Europa.

Vadstena Spetsmuseum

Spetsmuseet i Vadstena öppnades 2005 och har som syfte att samla och visa upp knyppling inom Vadstenatraditionen. Verksamheten består av att förvalta och dokumentera samlingar och gåvor, att arrangera utställningar och visningar samt att ordna aktiviteter som föreläsningar m m. Varje sommar ordnas nya utställningar. Se exempel "Spets och Salong" från 2006. (Bilaga 10)

Museet, som varit på tal tidigare, är inrymt i skulpturmuseet Gottfrid Larssongården i Vadstena. En grundläggande tanke var att inte bara visa historia och tradition utan också det nyskapande, som pågår. Det har speglat sommarutställningarna alltsedan starten med visning av "det gamla" i ett historiskt rum och det experimentella i Salongen. Några rubriker har varit: "Från levebröd till skådebröd" 2005, "Elsa och Jana - affärskvinnor med spets" 2008, ”Trådkonst på sin spets - i kyrkan och konsten" 2011.

Kvinnoperspektiv

En viktig aspekt har varit att lyfta fram de kvinnor, som knypplat för försörjning och de som varit förläggare och organiserat handel liksom de som vandrat eller rest runtom i landet för att avyttra spetsar. De har dokumenterats och beskrivits i museets småskriftsserie. I boken Kvinnor Knyppling Köpenskap (s. 66), som gavs ut när museet firade fem år 2009, ingår beskrivning av ett 20-tal kvinnliga spetshandlares verksamhet i Vadstena och Motala.

Samarbete

Ett litet museum behöver samarbeta med andra organisationer och föreningar både i närsamhället och i större regioner för att utvecklas. Lokalt samarbetar Spetsmuseet med verksamheter inom Vadstena kommun, olika studieförbund och andra föreningar, i regionen bl a med Östergötlands museum. Konkret innebär det att museet är medarrangör i Stora knyppeldagen, sommarens stora spetsevenemang i Vadstena och varje år medverkar i konstrunda på hösten och julmarknad på Slottet.

Med åren har kontakterna utåt ökat både inom Sverige och internationellt. Genom att visa utställningar och informera i svenska och utländska facktidningar har samarbete skapats med kollegor både nära och långt bort. Utställningar har visats i Finland, Ryssland, Tyskland och Schweiz. I Sverige har vi deltagit i ett antal hantverksmässor och medverkat i föreningar och bokmässor med anknytning till vårt textila intresseområde.

Spetsmuseets småskrifter (författare Marianne Anderson)

  • Nr 1/2010 Här vilar en spetshandlare, spetsgångare, knypplerska
  • Nr 2/2011 Av ingen sörjd och saknad
  • Nr 3/2012 Inez Pettersson mönsterriterska
  • Nr 4/2013 Klara vid tornet yrkesknypplerska
  • Nr 48/2003 Spetsgångare i Vadstena (Föreningen Gamla Vadstena)

Knyppling i sociala medier

Knypplingen har, som så mycket annat, tagit steget in i datavärlden. E-mail har ersatt brevskrivandet. Privatpersoner, företag och organisationer har egna hemsidor. Vi googlar för att skaffa den information vi behöver och vi bloggar. Sociala medier som Facebook, Twitter och lnstagram växer lavinartat.

Facebook är ett perfekt forum för att hålla kontakt människor emellan. Den som ansluter sig väljer själv vilka personer han/hon vill ha som vän. Man skickar en vänförfrågan och den tillfrågade bekräftar eller nekar. Vänner kan sedan hålla kontakt på olika nivåer; chatta med varandra, skriva meddelanden eller göra offentliga inlägg, i texter och bilder, som alla vänner kan ta del av. Diskussionerna kan bli många och långa. Twitter och lnstagram är båda forum för kortare inlägg. Twittrare framför ofta sina åsikter i textinlägg. lnstagram kan liknas vid en dagbok med bilder.

Här följer några exempel på hur Facebookvärlden fungerar. Förutom privatpersoner kan olika grupper vara anslutna till Facebook. Det finns grupper av mycket skilda slag, mer eller mindre seriösa. Den som vill kan ansluta sig till "Vi som älskar kaffe" eller "Vi som älskar att skratta". I djungeln av alla märkliga grupper kan den som letar hitta riktigt bra forum för sina egna intressen. För den knyppelintresserade finns det stora möjligheter.

Facebookgrupp Knyppling

Det finns en grupp, som kort och gott heter Knyppling och startades av en privatperson. Denna grupp har växt och ökar hela tiden med medlemmar från Sverige, men också en hel del boende utanför landets gränser. Avstånden mellan knypplare har minskat. Så här kan frågorna se ut: Var hittar man nybörjarmönster? Kan någon hjälpa mig att komma igång med det här mönstret? Är det någon som skall åka till festivalen i Tönder i år? Jag ska gå på kurs i Vadstena i sommar, hur är det att bo på internatet?

Frågorna är många och alltid är det någon som kan ge tips och råd. Gruppens medlemmar utbyter erfarenheter. Den som vill visa vad hon/han just knypplat kan lägga ut en bild till beskådanade. Någon kanske har hittat på ett fiffigt sätt att montera sin spets och vill dela med sig. En annan person behöver hjälp med en teknisk lösning. En tredje försöker lära sig knyppla mandlar och behöver glada tillrop från dem som förstår hur svårt det kan vara i början. Hela tiden dyker det upp frågor om tråd och mönster, kurser och knyppelträffar. På Facebook finns en sökfunktion med möjligheter att hitta det som kan vara av eget intresse. Genom att söka på ord som knyppling eller spets går det att hitta olika intressegrupper världen över. Man kan sitta hemma vid sin dator och besöka utställningar. Datavärlden har blivit ett komplement till "the real life". (Marianne Anderson)

Knypplingens 2000-tal - ett vidare perspektiv

Det är genom tre stora utställningar - på Nordiska museet i Stockholm 2007, Frölunda Kulturhus i Göteborg 2010 och Vadstena slott 2012 - som knypplingen gjort mest "avtryck" i samhället hittills under 2000-talet. Spetskonsten visades i tre vitt skilda miljöer - ett rikstäckande museum, ett kulturhus i en storstads ytterområde och ett historiskt 1500-talsslott.

Bokutgivningen har breddats innehållsmässigt och språkligt. Spetstraditioner från olika svenska landskap har dokumenterats och svensk bildknyppling har publicerats i bokform i Sverige och internationellt.

Genom forsknings- och utvecklingsarbeten har knyppling studerats ur olika infallsvinklar; från fördjupning i tekniska detaljer och spridningsstudier över århundraden till undersökningar om människors tillhörighet och identifikation genom textila traditioner.


 Textkälla: Malmberg, Kristna Trådkonst. Knyppling under fyra decennier Warne förlag, Estland: 2014

Texten är publicerad med författarens tillstånd.

Spetsen Kumlagallret
Vad hände på 1990-talet?

By accepting you will be accessing a service provided by a third-party external to https://www.svenskknyppling.com/

Om CSKV

Centrum för svensk knyppling i Vadstena (CSKV) är ett samarbetsorgan för alla som är intresserade av svensk knyppling. 

CSKV har org. nr. 802534-1440

Kontakt

Välkommen att kontakta oss om du har frågor!

E-post: info@svenskknyppling.com